http://rumlan.blogg.se/

(Source: http://i39.tinypic.com/dcstpv.jpg)

(Source: http://sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-snc4/hs613.snc4/59366_449918596088_721561088_5279718_3850657_n.jpg)

Se, hur jag redan här - när han bara är två dagar gammal - älskar min lillebror mer än livet. Ingen har gjort mig så arg som han har gjort, men ingen har heller gett mig så mycket. Det finns så många minnen och jag kan se nästan allt som en film i huvudet, bara jag blundar lite. Vi är så fruktansvärt olika och har på samma gång så mycket gemensamt. När vi var små lekte vi alltid med barbiedockor, bilar och lego. Ibland var vi cyklande poliser. En gång höll min älskade lillebror på att drunkna i en bassäng på Skara sommarland och jag räddade honom (jag tycker fortfarande att det är jättejobbigt att tänka på). Han är så nära, nära, väldigt nära mitt hjärta.

Några år senare blev vår familj större i form av en bonuspappa och två bonussystrar. Ytterligare två syskon var inte till min lillebrors fördel eftersom vi ofta retade honom så mycket att han började gråta (åh, plutten).

Syskon. Åh, jag är så tacksam <3 !

Hannah Graaf:

(Source: http://www.bloggfamiljen.se/wordpress/wp-content/uploads/2011/01/a1111-375x281.jpg)

Cimon:

(Source: http://cdn2.viasat.tv/sites/tv6.se/files/images/u5/Bild%202011-01-08%20kl.%2012.45.jpg)

Hello Benjamin:

(Source: http://hellobenjamin.blogg.se/images/2011/dsc_0007-21_108350632_126705873.jpg)

Annika Marklund:

(Source: http://ss11i01.stream.ip-only.net/images/blog/images/styles/user/77/75/62/47751/ec3f59fb05763ef4)

(Source: http://ss11i01.stream.ip-only.net/images/blog/images/entries/44/43/13/104780/01656bf6e48edd73)

Jag tror på…

…kärlek

(Source: http://hellobenjamin.blogg.se/images/2009/lelove6_48082493.jpg)

…varje människas ansvar för sitt eget liv

(Source: http://smilingface.blogg.se/images/2009/mm_58791538.gif)

…och jag tror på ärlighet

(Source: http://lelove.blogg.se/images/2010/tumblr_l8r2jajkyy1qcgipmo1_500_122689023.png)

Man skulle väl kunna säga som så, att alla mina favoritsaker finns i min väska…

Anteckningsbok.

Små meningar. Ord. Tankar. I min anteckningsbok skriver jag för att inte bli galen, och det vill vi ju inte att jag ska bli, så därför finns den alltid med mig.

Bok.

Vad det gäller böcker så finns de med mig av precis samma anledning som anteckningsboken, med skillnaden att jag läser (i stället för skriver) för att inte bli galen. Ofta förstår jag världen bättre genom att läsa. Det handlar också om identifikation, spänning, verklighetsflykt och drömmar.

Min iPhone.
Samtal, SMS, bilder, internetåtkomst, schema, busstabell, kokbok, bloggar, spel, allt. Jag skulle faktiskt bli väldigt naken utan min telefon, speciellt när man kan göra i princip vad som helst med den.

(Om jag hade haft kvar min systemkamera hade den hamnat på en given plats här. Men nu är den borta, så jag kan inte längre fotografera det jag möter. Åh, min älsklingsfavoritkamera. I miss you.)

Kalender.

Åh, det pirrar i magen när jag tänker på struktur. Ordning och reda. Det blir kaos i min mage om jag inte har koll på hur veckorna ser ut.

Jag har ett ganska problematiskt förhållande till begreppet vänner. Precis som att det har varit fantastiskt har det också gjort ont med vänskap.

När jag var liten höll jag ihop med mina två bästa vänner. Vi var oskiljaktiga under hela grundskolan, men jag minns också att det var en kamp. Vad hände egentligen när jag var tvungen att stanna hemma från skolan? Ibland hamnade jag utanför gruppen när jag kom tillbaka till klassrummet. Jag kunde märka hur stämningen hade förändrats. Ibland kom orden fram. De ord som hade uttalats när jag hade varit borta. “Vet du vad hon sa om dig?” Och så gick det runt, runt oavsett vem som var hemma och var sjuk. Rollerna förändrades när någon i kompisgänget saknades. Det gör ont i mig att läsa gamla dagböcker där jag har skrivit om svek, skitsnack, känslan av att inte passa in, längtan efter att slå mig fri. Men samtidigt finns det så mycket fint. Vi satt ju ihop. Vi smygrökte bakom kyrkogården när vi var tretton. Vi pratade om den första mensen, om killar, om rädslan för att inte räcka till. Och visst är det något speciellt med barndomsvänner? De kan behandla en hur de vill, men fortfarande finnas kvar i minnet som världens finaste.

Jag började skriva. Och tänka. Men det är så jävla sorgligt att fundera över det här, så jag tänker faktiskt inte skriva ett enda ord om det. Vill inte.